Jennifer

I mitt liv har det alltid funnits mycket hat, jag har hatat, många har hatat mig. Många hatar nog mig än idag, såna som inte kan gå vidare, som inte släpper taget som bara måste gå runt och störa sig på andra människor. Såna människor mår inte bra. Dom har oftast dålig självkänsla, men känner sig lite liite bättre när dom får klanka ner på någon annan, om man gör ett snedsteg är dom där, fort som tusan och slänger någon elak kommentar. Skönt! Skönt för dom att någon annan gjorde något dåligt, nu kan dom känna sig lite bättre…igen.

Egentligen känner man sig inte bättre. Jag har nämligen varit en sådan person. En ytlig elak jävel. Folk säger ofta What goes around comes around, det stämmer verkligen. Det slår alltid tillbaka på en. Jag t.ex som var så jävla bra! Som var mycket bättre än alla andra, mycket snyggare, mycket roligare, mycket tuffare, dömde alla på förhand, blahablaha. Vart hamnade jag? Jag fick tillbaka. Jag va så tuff och provade droger, skit fränt va? Jag var inte så tuff längre när ja insåg att ja tappat kontrollen, att det inte var jag som styrde. Jag kände mig inte särskilt tuff när ja gick nere på stan, stan som ja en gång tyckte att jag ”ägde” och vägde ingenting, såg ut som crap och va påtänd dygnet runt. Kände mig inte så jävla stor då kan ja säga. Det jag ska komma till är att jag lärde mig att inte döma folk, att inte hata. För en knarkare dömer folk på en gång. Är man en knarkare är man DET och endast DET. Men den Knarkaren är också en människa, någon som har hamnat jävligt fel, som flyr från verkligheten. Narkomaner är jävligt dumma, många av dom. En del kan kliva över sin döda mamma för att få tag i grejer, men inte ALLA. Jag har sett båda sorterna. Jag tog mig i alla fall ur den där skiten, och fick något så vackert. Min älskade lilla Jenna. Och jag älskar henne mer än allt annat i hela världen. Man vet inte vad älska är innan man får barn. Tro mig! Och jag ska lära Jenna att inte hata, att alla förtjänar en chans, och att inte döma folk!

 Nu såg jag en ormvråk med något i klorna, han tappade det, synd för honom, det skulle nog varit hans lunch, nu hatar han nog.

Min gudomliga lilla dotter väckte mig vid sju. Det är alltid uppskattat.. Inte!
Hennes pappa leker med henne för tillfället, för jag ska försöka ta mig in i duschen och göra mig klar så jag och jenna kan gå bort till Alek. Men jag har fastnat med min dator i knät i min mysiga fåtölj. Gjorde en smörgås och ett glas oboy när jag gick upp. Det står kvar på bordet. Oboyén är ljummen och mackan har stelnat, usch. Frukost vid sju är inte min grej. Gick och hälsade på min pappa igår. Lämnade två stockar snus, snäll dotter jag, älskar att ge bort saker och göra folk glada. Gick även ner till pressbyrån för att hämta ut ett paket. 

Skor, såklart!


                     


Nu går ja in i duschen..


Kram

Jennifer