Låt ingen trycka ner dig, låt ingen jävel komma åt dig.

Hallå, det var som vanligt inte igår. Mycket har hänt, allt runtomkring mig är kaos, och jag blir alltid inblandad i skit som ja inte har något med att göra. Är så förbannat trött på sånt där. Man försöker byta liv, leva som en jävla svensson, men på en jävla sekundjävel kan 1 person bara förstöra allt för en. missförstå mig rätt. Jag HAR inte gjort något som helst fel, men en annan person har gjort jävligt fel, och istället för att stå för det hon/han gjort skyller den ifrån sig och försöker komma undan genom att lämna ut andra oskyldiga människor. Det mest tragiska med hela historien (som ja givetvis inte tänker skriva ut här) är att person står mig nära, eller rättare sagt STOD mig nära. Men om man bortser från allt det dåliga runomkring så är livet underbart. Min dotter är så himla duktig. Hon går nu, hon tog sina första steg tre dagar efter hon fyllde 10 månader. Hon är nu 11 månader och en dag. Idag gick hon ute för första gången. Hon är så snabblärd med allt så det är sjukt, men ja vet ju vem hon brås på när det gäller det ;)
Fick även bra nyheter förut. Jag ska ju som sagt jobba i Fjällbacka igen i sommar, som förra året. Planeringen var att jag skulle jobba som sist i reception och kiosk, men nu ska ja även jobba i städet, blir skit bra , mer pengar så det är bra, plus att jag kan spara dom få mammadagarna jag har kvar nu. Ska bli skönt att göra lite nytta, man känner sig lite tragisk när man inte jobbar och bara går hemma... men det är ju faktiskt det mamma-ledigheten är till för. Redan nu lördag åker vi ner till campingen och börjar städa och förbereda för öppning.
Ska bli skönt att komma från stan. Det går ju inte att bo här, måste överväga att flytta efter sommaren, kanske ska bo i fjällbacka jämt? undra hur det är att bo där på vintern?

Nej nu ska jag lägga mig och sova, imorgon ska jag ner till stan med min älskade Alexandra (alek) och hennes bebis i magen, YESS äntligen fick jag skvallra om det med :)










Som fångade fåglar i två rum och kök på 40 kvadrat.
Bland blöjor och barnskrik, lego och intrampad Sempermat.
Vi hade ingen plan, ingen given manual,
fick aldrig något arv, inget sparkapital.
Vi kunde skilts åt där och då.
Men gjorde än en gång ett val.
Vi älskade, vi slogs, men hade mod att stanna kvar.
Fick inget gratis på den här färden.
Det var du och jag mot världen.
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
Alltid jag och du.



Kram Jennifer ♥

RSS 2.0