Han kunde dött!!!
Allt är verkligen åt helvete just nu känns det som, jag har alltid sagt att just ja har oflyt, det har inte förändrats, det kan jag ju tala om, det värsta är att folk runtomkring mig blir ju drabbade, jag för inte lycka med mig, det är en sak som är säker.
Dom senaste dagarna har varit okey, det går ju så upp & ner, men i det stora hela är det fan inte bra alltså. Jag vet inte vem jag är, vem har ja blivit.? Jag kunde säga att jag iaf litade på dej till 90%, av alla ja känner va du en av dom jag hade mest förtroende för. Nu idag kan ja inte säga detsamma, mycket skit har hänt i stan, det har varit mycket runt omkring oss, av olika anlednigar men du har alltid vetat vart du har mig, jag har alltid varit lojal, och alldeles för ärlig, men till vilket pris, och till vilken nytta börjar jag undra nu? Jag älskar dej det vet du ju men det är ju precis som du säger, jag visar det inte och jag börjar stöta bort dej mer och mer men du vet även att det är du som stöter bort mig, omedveten, du stänger mig ute.. Bland det otrevligaste som ngnsin hänt mig i mitt liv hände inatt. Jag kollade på Julles telefon, såg sms som jag inte ville se, som ja inte accepterade och utan att lyssna på en förklaring tog jag förgivet att min första tanke är rätt!
Allt kändes faktiskt över då, så jag drog, ville inte vara med honom mer, och ville bort, vara ifred. Han somnade om lika fort som alltid, det tog väl inte mer än 1 min. Max tio minuter efter jag har gått ringer han men ja är ju så bitter så ja skiter i att svara sen får jag sms där det står, "soffan brann, har bränt mig" , Min första tanke va.. Ja men skyll dej själv när du ligger och röker och somnar, du visste att det skulle hända & ingen har dött av en liten "cigg-brännskada" , svarade något drygt & nonchalant, sen fortsätter smsen välla in.. "Hjälp mig".... osv osv,...Tillslut bestämmer jag mig för att jag får väl för fan gå hem då. Det första jag ser är min älskade Julle sitter i soffan , helt förstörd med en totalt brännskadad hand, lukten va hemsk, halva soffan uppbrunnen och väggen kolsvart.. Stearinljusen! Som vi har ovanför soffan hade brunnit ner och tagit eld i soffan. Han vaknar alltså av att soffan brinner, fattar väl inte så mycket och i panik ska han släcka elden med en kudde i sämsta materialet ever, så han släcker elden med handen mer eller mindre.. Sen säger han "hur kunde du lämna mig och glömma ljusen när du vet att jag sov? "
Så dåligt samvete som jag hade och har vet jag inte om ja haft förut. Tänk om han inte vaknat? Eller om han inte kunnat släcka elden, och han inte överlevt? Den människan jag älskar mest av allt i hela världen kunde dött inatt, och det va mitt fel, hade ja inte gått hade jag sett ljusen & jag hade haft koll, även om det börjat brinna hade ja sett det i tid & kunde sett till att det inte blev som det blev. Men ja täntke inte ens på det, är så van med ljusen & hade glömt det lika mycket som honom.. Han måste till sjukhus, det är inte under 3.e gradens brännskada iaf, hans hand är lika fet som är björntass, och stora hemska blåsor, inbränd plast och tyg, men han vägrar! Vad ska ja göra.. vill han inte så fine, men det kommer bli så mycket värre och så infekterat.
Idag måste vi få ut soffan på någotvis, mamma skulle väl hjälpa oss, sen blir det väl en hel del annat med
Usch vilken hemsk människa jag har blivit, och jag har verkligen fastnat för det: Har mer eller mindre blivit kleptoman, har blivit så pengakåt och allt materiellt är så viktigt för mig, så har det aldrig varit förut, dom viktigaste sakerna för mig, såna saker som egentligen är manier är sjukt att jag har, för det är ju sån dubbelmoral....
men men.. Som sagt. Who am I ?
Dom senaste dagarna har varit okey, det går ju så upp & ner, men i det stora hela är det fan inte bra alltså. Jag vet inte vem jag är, vem har ja blivit.? Jag kunde säga att jag iaf litade på dej till 90%, av alla ja känner va du en av dom jag hade mest förtroende för. Nu idag kan ja inte säga detsamma, mycket skit har hänt i stan, det har varit mycket runt omkring oss, av olika anlednigar men du har alltid vetat vart du har mig, jag har alltid varit lojal, och alldeles för ärlig, men till vilket pris, och till vilken nytta börjar jag undra nu? Jag älskar dej det vet du ju men det är ju precis som du säger, jag visar det inte och jag börjar stöta bort dej mer och mer men du vet även att det är du som stöter bort mig, omedveten, du stänger mig ute.. Bland det otrevligaste som ngnsin hänt mig i mitt liv hände inatt. Jag kollade på Julles telefon, såg sms som jag inte ville se, som ja inte accepterade och utan att lyssna på en förklaring tog jag förgivet att min första tanke är rätt!
Allt kändes faktiskt över då, så jag drog, ville inte vara med honom mer, och ville bort, vara ifred. Han somnade om lika fort som alltid, det tog väl inte mer än 1 min. Max tio minuter efter jag har gått ringer han men ja är ju så bitter så ja skiter i att svara sen får jag sms där det står, "soffan brann, har bränt mig" , Min första tanke va.. Ja men skyll dej själv när du ligger och röker och somnar, du visste att det skulle hända & ingen har dött av en liten "cigg-brännskada" , svarade något drygt & nonchalant, sen fortsätter smsen välla in.. "Hjälp mig".... osv osv,...Tillslut bestämmer jag mig för att jag får väl för fan gå hem då. Det första jag ser är min älskade Julle sitter i soffan , helt förstörd med en totalt brännskadad hand, lukten va hemsk, halva soffan uppbrunnen och väggen kolsvart.. Stearinljusen! Som vi har ovanför soffan hade brunnit ner och tagit eld i soffan. Han vaknar alltså av att soffan brinner, fattar väl inte så mycket och i panik ska han släcka elden med en kudde i sämsta materialet ever, så han släcker elden med handen mer eller mindre.. Sen säger han "hur kunde du lämna mig och glömma ljusen när du vet att jag sov? "
Så dåligt samvete som jag hade och har vet jag inte om ja haft förut. Tänk om han inte vaknat? Eller om han inte kunnat släcka elden, och han inte överlevt? Den människan jag älskar mest av allt i hela världen kunde dött inatt, och det va mitt fel, hade ja inte gått hade jag sett ljusen & jag hade haft koll, även om det börjat brinna hade ja sett det i tid & kunde sett till att det inte blev som det blev. Men ja täntke inte ens på det, är så van med ljusen & hade glömt det lika mycket som honom.. Han måste till sjukhus, det är inte under 3.e gradens brännskada iaf, hans hand är lika fet som är björntass, och stora hemska blåsor, inbränd plast och tyg, men han vägrar! Vad ska ja göra.. vill han inte så fine, men det kommer bli så mycket värre och så infekterat.
Idag måste vi få ut soffan på någotvis, mamma skulle väl hjälpa oss, sen blir det väl en hel del annat med
Usch vilken hemsk människa jag har blivit, och jag har verkligen fastnat för det: Har mer eller mindre blivit kleptoman, har blivit så pengakåt och allt materiellt är så viktigt för mig, så har det aldrig varit förut, dom viktigaste sakerna för mig, såna saker som egentligen är manier är sjukt att jag har, för det är ju sån dubbelmoral....
men men.. Som sagt. Who am I ?
Kommentarer
Postat av: !
tentopnotch.blogg.se
Trackback
