Dag två.
Den här dagen har varit hur jobbig som helst, sovit mestadels av tiden, vaknat och tagit en cigg & kollat mobilen typ.
Det här är inte dugg kul, är trött hela tiden, det finns ingen motivation till någonting alls, fryser konstant, har gått upp TVÅ kg på bara två dagar, ångest ångest ångest! Ett återfall känns inte alls fel och det kommer nog inte dröja alls länge, jag orkar inte må såhär, ser ut som ett vandrande lik och känns som ja sover fast jag är vaken. Nej det här är inte okey. Va nyss med Bolle på restaurang och åt. Det va mest en pina, sitta still så länge är inte min grej längre, jag klarar verkligen inte av det. Får se om jag tar mig igenom dag två utan tjacket då. Jag vill ju klara av det för att bevisa för alla att jag visst kan det! Men jag vet också att jag inte har tillräckligt med självdiciplin och tillräckligt med anledningar för att hålla mig ifrån det. Det märks...
It seems no one can help me now
I'm in too deep
There's no way out
This time I have really led myself astray
Can you help me remember how to smile
Make it somehow all seem worthwhile
How on earth did I get so jaded
Life's mystery seems so faded
Bought a ticket for a runaway train
Like a madman laughin' at the rain
Little out of touch, little insane
Just easier than dealing with the pain
Runaway train never comin' back
Runaway train tearin' up the track
Runaway train burnin' in my veins
Runaway but it always seems the same 
