Coma white!

Igår var det en rätt jobbig dag, imorse med dessutom, mycket tårar för ingenting. Jag vet vad folk säger, jag vet vad folk tänker. Jag vet inte hur jag tänker men jag hatar att det är såhär.. Att allt är så hemligt. Om två personer tycker om varandra borde dom få vara med varandra oavsett ålder och livsstil? Skulle nog inte funka ändå, vi är så olika & jag har en förmåga att "kväva" personerna som kommer mig "för nära".. Men han betyder mycket för mig, jag vet att några vet vad jag pratar om och ni tycker säkert jag är hel sjuk men jag har aldrig varit helt hundra heller?! Jag känner honom på ett helt annat sätt. Jag vet att han känner samma som mig, men jag vet också att han är fruktansvärt förvirrad och rädd, det förstår jag: "Men Mr Virrpanna! You need to chill and just go with the flow" 
Sabina och jag va ute på jakt häromdagen efter en dårjävel, som vi hittade, som alltid. You can run but you cant hide!
Efteråt va vi väl så nöjda med oss själva så vi satte oss på moppen och asgarva, körde som en tok, negrerna framför sprang för livet... Hm, lät inte alls kul, men man va tvungen att vara där för att se det roliga antar jag.. Eller så kanske vi har skit dålig humor vem vet? Va hos socialen förut, vi vart klara med alla jävla tusen frågor man ska svara på i utredningen, helt skumma frågor. T,ex hur många gånger har du vart deprimerad dom senaste 30 dagarna?
Brukar inte räkna, men tog hälften.. kändes rätt. Sivan sa väl till mig idag att jag borde överväga behandling nu, innan det går för långt, och mycket för att jag har mått dåligt i många år, som jag aldrig blir av med, nej tro fan att det aldrig går över när jag hittar något nytt att "bedöva" det med som jag sen ska sluta med och må dåligt över det.. nej usch. Svaga äckliga människa. Börjar tröttna på mig själv, klarar knappt av att se mig i spegeln vissa dagar utan att må riktigt illa och så måste jag verkligen säga något nedvärderande till mig själv, undrar om man börjar bli psykiskt sjuk? Ja det skulle inte förvåna mig... Nej nu orkar ja inte skriva mer, har tagit mig snart en timma att skriva det här, fastnar med allt annat, sen är det inte så kul att skriva blogg längre.. Händer ju aldrig något nytt och när det väl gör det, är det inget roligt eller positivt.






Ska man orka och ens behöva försvara sig i sin egen blogg? Vad är syftet med en blogg egentligen ?
kommentarerna jag får rör mig inte i ryggen, tycker mest det är pinsamt. Vill man inte läsa, och stör man sig så slutar man väl? nej för det är för intressant eller hur, ni vill så gärna veta. Något är det ju eftersom jag får mycket mer läsare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0