Jennifer

Så tänker jag varje gång jag kollar mig  i spegeln.. men likförbannat står jag framför det där helvetet i alldeles för många timmar, min stora skada som ja fått av skiten är att ja är så utseendefixerad, allt ska va perfekt och matcha allt.. ja, som "vanliga" människor gånger tusen! Kollar någon på mig konstigt eller för länge är ja bombsäker på att det är fel på min frisyr och måste göra om den.. Det kanske inte låter så jobbigt, men när man måste byta om  tre  gånger för att gå ner i tvättstugan kan man ju börja fundera.... Jag fixar mig, skäller ut mig, går därifrån men 2 min senare står ja där igen, som om mitt beroende va min spegelbild, folk tror att ja är hur självgod som helst och tycker själv att ja är snyggast på jorden... Så är det verkligen inte, det är väl det som är problemet, jag försöker att komma dit och försöker om och om igen, tills jag inte pallar mer.. då går det inte att göra mer.. Har haft den här manin rätt så länge nu (5-6 månader) och mer eller mindre lärt mig hantera det, men nu börjar det bli värre.. Pga allt smink har ja fått sämre hy och det va knappt så jag ville gå ut och visa mig bland folk den dagen jag fick en finne.. Jesus fucking christ.. ja är en sjuk människa!
Inse att du aldrig kommer bli fin din vidriga subba.. !