Jennifer

När man ger en människa allt och bara får skit tillbaka, borde man inte sluta tänka så mycket på personen då?
Jag känner mig tom, jag är inte ens snäll egentligen men av någon anledning vart det som det vart. Han fick mig att tycka synd om honom, fick mig att tro att jag "ska" ge honom allt han vill, att det va min plikt. Dum som jag är gick jag på hans manipulativa sätt och gav han det han ville. Inte en gång, inte två gånger.. Massa gånger!!
Nu sitter jag här och har ingenting av det jag hade trott jag skulle få tillbaka, jag har inte ens honom, han kan inte ens svara i telefonen när jag ringer, han vågar inte vara ärlig, han är rädd, rädd för mig ? Finns inget att vara rädd för, först tänkte jag slå honom sönder och samman, men nu bryr jag mig inte. Skyll dej själv Jaffa! Det är det enda man kan säga.
Det sjukaste är att om han skulle ringa mig nu, skulle jag vilja vara med honom. Han gör mig glad. Jag sa till honom att han kommer att bli min död en dag. Det står jag fast vid, släpper jag inte taget och låter han gå kommer han att ha sönder mig, det lilla som finns kvar av mig.
Skriver verkligen blogg vid fel tillfälle, när jag mår som sämst, men tänkte att det kanske kunde få mig att må lite bättre för stunden... Men jag vet inte, det enda jag vill är att spola tillbaka tiden, aldrig träffat honom den dagen. Den dagen blev jag något jag inte vill vara!



A pill to make you numb
A pill to make you dumb
A pill to make you anybody else
But all the drugs in this world
Won't save her from herself