Jennifer

ja mitt liv är en enda röra. Mår inte så bra alls. Gjorde slut med Fredrik i lördags för att han misshandlade mig ännu en gång, jag tänker inte va tyst och inte skriva om det, får folk reda på det så skiter jag i det. Jag är inte sån som går och tiger om saker. Och jag är inte sån som tar massa stryk i vanliga fall. I det här förhållandet gjorde jag det, alldeles för många ggr, men nu är det färdigt, jag är ingen jävla slagpåse, jag har känslor jag med och denna gången förstörde han inte bara mitt psyke och min kropp, utan också min hunds psyke. Nelson mår skit dåligt. Vad som hände med hunden orkar jag inte skriva om, inget viktigt heller, det enda jag kan säga är att det är nu eller aldrig jag ska få reda på min hund, dom pratar om att avliva honom, men det kommer inte på fråga, då flyttar jag hellre in hos bolle igen och tar stryk, min hund är mitt allt. Han kan va en fitta, men han är fortfarande min bebis och den enda mannen i mitt liv, och jag tror jag nöjer mig med honom. Killar är fan sjuka i huvudet. Bor hemma hos mamma och syrrannu i en etta, känns skit träligt, hunden har malin på dagara och vi ska ha honom på nätterna, känns också piss. Kan inte ens ta han om min egen hund pga att jag jobbar och för jag mår som jag gör. Men jag kan säga en sak, är så jävla glad att jag hade Nel med mig, han slickade min tårar och låg i mitt knä, nu vägrar han låta mig gå själv, han sover ¨PÅ mig och vaktar mig för livet, stackaren han har fått men för livet. Fredrik och jag är vänner iaf. tänker inte vara ovän med honom, han har sagt förlåt och jag vet att han ångrar sig, men han behöver hjälp,. Han kan inte fortsätta såhär, han sabbar för sig själv, sin son och för alla andra runt omkring, Älskar honom trots allt, men jag kan inte gå tillbaka. Jag vet att jag är stark innerst inne, jag kan klara det och jag har mijontals människor som ställer upp mig mig, men ändå känner jag mig så jävla ensam. Jag har inte ens hunnit gråta över allt som hänt. Jag är ändå verkligen den blödiga typen som kan gråta i dygn, men det kommer väl, när jag orkar släppa ut det. Just nu måste jag vara så stark jag kan, för nelsons skulle, han känner ju av precis hur jag mår. Ska leta lägenhet efter jul, får hoppas på att soc hjälper mig, för i en etta kan vi inte bo allihopa. och hunden måste få ett eget hem och känna sig trygg, och det gör han inte nu. nu velar han runt bland folk och snart ska jag åka på kryssning och lämna honom ytterligare en gång, känns för jävligt verkligen. Fan vilken situation jag har satt oss i. Borde lämnat honom första gången..

nej nu orkar jag inte mer.
Peace ..